Uuuuh

Fett trött men jag var tvungen att kolla alla 5 delar av Vice TV:s Houstonspecial (och Jason Dill-grejen, och Dos and Don'ts, och resegrejer, osv). Lite väl fånig reporter men mycket bra folk med. Här är länken till del 5 för er som vill kolla i fel ordning.







Garanterat screw på (sjuminuters-)vägen till jobbet imorgon.

Sacré Coeur. Fint ställe, fin mat, inte lika 100 personal.







Bärs...




...och järn på Södermalm (Ett ställe)




Skönt att Sverige losade. Så Bajens alla landslagsspelare inte behöver bry sig om EM.




Välkommen till Indigo








Där the world's greatest mötte upp




och visade prov på mognad








Första utelunchen igår. Ain't mad at that.








Sjukt konstig skräphög på en annars ren Malmgårdsvägen




Bajens guerillamarketing ser bra ut, borde väl peaka till nästa lördag




Finns även en spraymallad grej vid butiken



+ + +



Snitts and drinks hos oss imorgon, lär bli good times.

Ballen och brodern

Tog en nostalgitripp till Balthazar i lördags, det var business as usual där. Pallade inte dra in till stan sen utan hoppades att Tucken skulle vara kriminella nog att skita i sommartiden och ha öppet en timme längre. Icke. Smet in på Clarion för att kolla om deras inre bar var öppen. Icke. Då var det dags att gå hem.






















Broder Tuck vinkar med sejdeln













Monkiöppning på Götgatan imorgon kväll




Der Spiegel skickar en shout till Saul Steinberg




Cafe Ole? Ge mig en dubbel

The Dude

Äntligen på ingång till Stockholm (även om han kör i Boise, Idaho dan efter enligt hans Myspace, kan inte vara direkt ideal med en sån jetlag). Hoppas han har med sig band och hela skiten, vore sweet.

Ett av mina favvospår med karln är inhoppet på UGK:s Ain't that a bitch (ask yourself) från sorgligt underskattade Dirty Money. Den samplar såklart fellow Houstonian Johnny 'Guitar' Watsons låt med samma namn. Tydligen hade de först okej från Johnnys dödsbo att göra vad de ville med samplingen, men när hans änka eller barn eller whatever fick höra resultatet tyckte de låten innehöll lite väääl många fula ord (hade de hört UGK eller Devin tidigare undrar man då). De tvingades mörka eller byta ut en massa men var ändå fett nöjda med låten så den hamnade på skivan, very edited. I original slutade till exempel låten och Pimp C:s första 7 rader på bitch, på skivan blev det 6 trick och ett ingenting. In fact blev alla för fula ord ingenting, bara tystnad (lyssna så hajar ni vad jag menar).

Här är iallafall den ocensurerade versionen. Haffad från Screwshop-forumet nån gång way back when.


UGK feat. Devin the Dude - Ain't that a bitch (Ask yourself)(Unedited)


Och albumversionen för er som vill jämföra:

UGK feat. Devin the Dude - Ain't that a bitch (Ask yourself)

Bakis-Peter till young reporter imorse: Ahaskaruställamassajävlafrågoridageller?








Dubbellila och dubbelraffe, får se när jag tröttnar

Faller till noll

Äntligen fick jag höra Faller till noll i upptempoversion, som på skivan. Kaah hade den dåliga ovanan att göra den till ballad förr i tiden men inte i onsdags inte (grymt). Det var en bra grej att ha konsert på Berns. Han, Direktörn och orgelkillen tog plats på en matta mitt på golvet och spelade väl 10-12 låtar. Träffade Felix och Karin där och tog plats på övervåningen till andra delen.

Innan dess reppade jag lite på Le Shops partaj i min gamla arbetsplats i Birger Jarls-passagen. Mycket folk och mycket bira så det var nice. Marc-skorna var fett fula. Och det var en kille som spontanjazzade på saxomophone i källaren.

Fick nostalgivibbar till när jag hängde i Berns matsal så ofta jag kunde. Det var källaren som skulle vara the spot men matsalen var där man alltid hamnade. ute bland borden eller vid flygeln så länge man pallade sen däcka i soffarna på scenen, good times. Jag såg Jocke Heineman själv där en gång. Innan Isolé-tiden så vi snackade inte. Han bad iaf en servitör gå och hämta dricka till honom. Bara det var rätt coolt, han betalade inte eller nåt (inte just då iaf), och att be servisen om dricka när baren var helt överfylld med folk som väntade på sin tur gjorde man liksom inte. Ännu mer impad blev jag när servitören kom med en surfare och ett järn. Jag hade inte ens börjat dricka järn och att köpa en halv öl var bara konstigt, ändå var det nåt självklart coolt i hur Jocke svepte den bruna och gick och minglade med biran i whiskyglaset. Tungt. Lokalerna är för övrigt som bekant helt sjuka där med galna tak och stuckaturer och jag vet inte vad. Nästan konstigt att man fått kröka där i alla år, att det inte gjorts till museum eller nåt. Lika bra folk som det var back in the day verkar det vara otippat folk nu. Affärsgubbar, lantisar och tjejgäng kryddat med den enstaka förortarn, tres strange faktiskt. Men konsertupplägget var grymt, går säkert på Stephen om några veckor också.

Och igår var det O-Baren med unlimited öl-supply. Nästan alla från jobbet var där vilket var kul men jag drog redan vid 12-rycket. Kommer antagligen ångra det när jag kommer in idag och får höra hur alla härjade på Spyan eller nåt.








Hovmästarn, det är en tand i min måltidsdryck. Lunchade med Larre på Koh Phangan.
































Observera lilla blåspianot; Kaahla mig var sista låten.












Peter fick rycka in och snöra om Moon-Rocks skor. Måste vara proper snörning när SNS reppar.



Som vanligt får man vatten på sin Sturehofkvarn när man är där. Restaurangen alltså. Folk som sitter där är allmänt jävligt äckliga med sina skaldjursplatåer och annat joks. När jag väntade utanför muggen när jag skulle gå såg jag värsta karikatyren på en Sturehofsgubbe utan sans och hyfs. Satt och skrockade och brölade och hällde upp ren sprit till hälften så gamla blondies från en hela vodka, disgusting.





+ + +



Men props till my main man Erik aka Lil E som är veckans kändis i hans vonderful Vetlanda efter den här lilla bilden i AB.