Vem fan bryr sig om ett Oxford-komma

Vampire Weekend-skivan blev väl inte sådär glimrande som den kunde blivit, eller som den lät i mina öron när jag läste om dem. 4-5 låtar är iallfall fantastisk pop. Sjukt bra producerat är det, låter som 4-kanaligt men det är säkert snarare 40. Osammanhängade trummor, brummande orglar och klara odistade gitarrer som plockar toner. Och the occasional otippade stråkparti som bonus.

Bäst är fortfarande Walcott (M79 kom inte med ner av nån anledning). Don't you wanna get out of Cape Cod, out of Cape Cod tonight mässar Ezra och det enda jag vill göra är att åka dit.