Down byy the riiiver...

...I shooot my baaaby. Det är mycket Neil Young nu (fortfarande). Ladda Down by the river här.


I tisdags, medan Frida var på Ramen Ki-Mama, var jag och Niklas på Reisen och gamade nya Jiggaskivan och några Miller. Kingdom Come rullade några gånger, vi spelade den i butiken igår också. Den är bra, bättre än jag trodde. Ingen superskiva men jävligt hög lägstanivå. Viet-naam gjorde ett grymt Jigga-potpurri också; började med "Guess who's back", fortsatte med "Jigga my nigga" och några fler Swizz-låtar ("S Dot Carter, you must try harder"!), och sen typ 10 blandade innan vi gick. Han har en del hyfsade låtar den där karln.








+ + +


Sen blev det onsdag kväll och Short Bus time! Den började jättefint med panorering över ett sjukt detaljerat mini-Manhattan, byggt i typ samma skala som modelljärnvägar (shout to Bobby Bacala!). Kamerna börjar vid Frihetsgudinnan och swishar över Brooklynbron in genom fönstret på en Williamsburglägenhet. Ut på andra sidan lyan, över East River, ner till Soho, in i en lägenhet, in till grannen, norrut till Upper East, genom Parken och in till en Upper West-våning där en sexterapeut (som föredrar termen "couples counselor") fejkar ännu en orgasm.

När det skrivs eller pratas om Short Bus nämner de flesta de explicita sexscenerna (det borras alltså på riktigt i filmen, man får se massa dicks och så) och det är förståeligt, men samtidigt lite synd. För utan dem (sexscenerna alltså) skulle den här filmen garanterat nått ut till så många fler. Det är såklart inga jobbiga porrnärbilder, och sexet för verkligen både handling och film framåt. Och det är inte som att de bakom filmen inte hajat att det skulle bli uppståndelse. Så whatever, vill de göra en arty nakenfilm får de väl det. Hade de however skippat lite nudity hade den lätt kunnat bli lika sedd som The Squid and the Whale eller Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Samma indie-men-ändå-proffsig-känsla, samma tvära känslokast. När Short Bus är sorglig är den så hemsk att man vill grina, när den är glad så är den ett euforiskt musikalnummer (i moll iofs). Väldigt berörande film hur som helst, jag tyckte jättemycket om. Go see!



Bågar & Glas Crew i Röda Rummet (aka Grands foajé)